Knäpper på TV:n. Zahra 8 år bor i en liten stad i Libanon. Allvaret i hennes ögon får mina att fyllas. Just nu berättar hon och då ler hon lite, att det roligaste hon vet är att följa med pappa till jobbet. Vi gör bomber, säger Zarah. Vi letar efter trådar, helst röda trådar och rullar ihop dem till bomber, jag hjälper pappa …
Just då hörs en sprängurladdning i bakgrunden. Zarah lyssnar spänt. Drar ett djupt andetag. Det var en bomb, säger hon, men den exploderade inte … den exploderade inte … en antydan till lättnad drar över hennes allvarliga ansikte. Den exploderade inte … säger hon en gång till med eftertryck och tittar mig rakt in i ögonen.
Det var några månader sedan Zarah satt i mitt vardagsrum. Undrar om hon lever nu?
Lämna ett svar