Julrosen är en ranunkel. Ett vackert ord som betyder liten groda. Ordet får stanna i munnen, jag känner på det, R-A-N-U-N-K-E-L. Lika fint som Ä-N-G-L-A-P-E-L-A-R-G-O-N.
Små, små raggsockar går svindlande fort att sticka.
Om våren for jag till Ütrecht. Brovalven i kanalen delade sig som på en lök, lager efter lager. Där dök jag totalt ensam in i min skrivarvärld, blad efter blad.
Innan Sakuran blommat ut kom vi äntligen till Japan. Han börjar sitt åttonde år där nu. Jag hittar inte orden.
Någonstans i Botaniska trädgårdens baksida fikade vi, två trygga vänner och jag. Vyerna fick mig att tänka på Orsa finnmark, nästan.
En tidig morgon låg dimman som en fuktig vante över allt. Fåren bräkte hårt mellan stammarna. Det var i Lindholm Höje.
Gammalt tegelhus speglar sig i tröjan i mina egna färger, och himmelen därtill. Det var i Randers och där säljer de tegel. Fasadtegel, taktegel och marktegel.
Att stå längst ut på bryggan med vinden tjutande i öronen, tala till himlen, ropa till havet och leta efter orden. Ropa högt! Jag gjorde det och jag ropade högt. Det var i Ystad.
Som Harry mötte tomten vill jag möta livet. Respekt, spänning, förtjusning, intensitet i alla sinnen.
2014 tog slut. Ett nytt börjar med nya vägar att välja.
Skål! Välkommen!
Lämna ett svar