Förstår inte varför

parkering ett
Det är mycket folk – jag trivs inte i folksamlingar.
Det är massor av bilar – får mig alltid att tänka på livskvalité och miljöhot.
Det är kantinservering – får mig att tänka på storkök och tristess.

Parkering två
Det finns ingen utsikt – jag mår bra av att förlora mig i vidsträckta vyer.
Det finns alldeles för mycket saker – överallt.
Och ändå?
Då och då tar vi 311-bussen mot Kungälv och tycker att det känns så trevligt inombords att vistas några timmar i Bäckebol. På IKEA. Och jag undrar varför?

Vad är det som lockar och triggar? I GP berättades häromdagen att harmoniska par som går in på Ikea är slitna och osams när de går ut. Men jag trivs. Några skäl kan jag ändå se.
Nostalgi – känner igen dragen från våra möbler på 70-talet.
Inspirerande – ibland, får lite nya idéer, inte minst vid kompakt boende.
Billigt – sådant som jag ändå behöver.
Barnvänligt – så många leksationer som små barn gillar.

Kanske är det ändå allra mest att jag imponeras av konsekvensen i att synliggöra sitt varumärke. Ett varumärke som finns i hela världen.
Barntänket. Det är lätt (även om det är slitigt också) att ha med sig barn på Ikea och ett besök i restaurangen är oftast inte förenat med katastrof för en barnfamilj.

Och vi kan dricka kaffe och äta en kanelbille för fem kronor. Bullen är dessutom god.

Kaffe och bulle

5 svar till “Förstår inte varför”

  1. Rigmor skriver:

    Gillar IKEA för att de nu ska införa veganska köttbullar. De har miljötänk och nya spännande idéer. Däremot vill jag inte besöka IKEA för ofta. Bara då det verkligen behövs.

  2. Ann Beskow skriver:

    Så det finns fler än vi …?

  3. Sara skriver:

    ja IKEA är en fantastisk plats för relationsobservationer, en gång för länge sedan hade jag en första date på IKEA, vi hade aldrig setts för ut och det blev ganska snart uppenbart bland soffmodeller och färgkombinationer att vi aldrig skulle göra det igen. Många år senare älskar jag nu att gå på IKEA med Per-Olof, även om man kan säga att IKEA har kommit emellan oss, vi möts på halva vägen mellan våra hem, kommer från varsitt håll med öresundståget, tillbringar en härlig dag tillsammans, oftast eniga om valen och bortvalen och pausar med lunch och fika under prat om folk och stilar i det som för stunden och i fantasin är vårt kommande gemensamma hem 🙂

  4. Ann Beskow skriver:

    Sara! Den här tidens Ikeadater – med Per-Olof – hoppas jag varar länge, länge …
    Kram och lycka till med hela livet.

  5. Sara skriver:

    Tack Ann
    Det hoppas och känner jag mig/vi oss säkrare än någonsin på 🙂
    kram till dig och Johan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *