Bröd, bad och biljett
110, 50 står det på kvittot. Men du sa 116,50, frågade jag. Det är seniorrabatten, säger hon och ler. Jag får alltså rabatt på Ica om jag handlar bröd och lite annat vid niotiden på morgonen vissa dagar, eftersom jag fyllt 65 år. Tack Ica.
Göteborg stad visar sina seniorer omtanke. Vi får åka kollektivt gratis överallt i staden. Fantastiskt. Visserligen ska vi antingen hålla hos hemma eller betala för oss när alla som jobbar åker tidig morgon och på eftermiddagen mellan tre och sex. Mycket rimligt, tycker jag. Tack Göteborgs stad.
Vi får också simma i simhall gratis. Vissa tider och det är också rimligt. Men ibland får jag tänka mig för om jag vill använda mina förmåner och komma så billigt undan som möjligt. Alla riktlinjerna är svåra att hålla full koll på särskilt när de känns kontraproduktiva. Kanske är det så för att vi ska hålla våra hjärnor aktiva? Hör här.
På eftermiddagen hämtar jag mitt barnbarn 7 år för att vi ska gå och simma på eftermiddagen, något som vi tycker är lika kul båda två. Om jag åker och hämtar henne före tre och åker hem efter sex åker jag gratis. Om jag badar före tre är det gratis för mig. Om jag går in före tre och ut före fyra kostar det tjugo kronor. Om jag går in efter tre och/eller ut efter fyra kostar det femtio kronor. Dörrspärren ordnar så att jag inte kommer ut innan jag betalat, så jag riskerar inte att gå utan att ha gjort rätt för mig. Men om jag väntar att gå in till fyra, men går ut före sju är barnbarnet gratis, annars kostar hon femtio kronor. Kan någon ge mig ett tips om när jag helst bör gå och simma. Ta då också hänsyn till att hon inte får komma hem för sent och till att jag vill handla på Ica när det är seniorrabatt.
Vissa dagar känner jag mig snål. Andra dagar kontrollerad. Men de allra flesta dagar är jag tacksam. För att Göteborg är generös mot ålderspensionärerna i staden och för att jag är lyckligt lottad som har både barnbarn och råd att betala på icke-gratistider. För ingenting är självklart.
Målmedveten simmare på 80-talet.
Jag är ambivalent. Hatar att fösas in i någon kategori överhuvudtaget. Vill inte tillhöra den eller den gruppen p g a mitt kön, min ålder, mina kroppsfunktioner osv. Vill vara Rigmor. så jag betalar gärna de extra kronorna för att inte bli klassad som pensionär. Och jag går på poweryoga som är den tuffaste yogan och där jag definitivt höjer medelåldern kraftigt. Och jag går i ”tonårskläder” om jag vill det. Är tydligen trotsig också.
Har svårt förlika mig med samhällets kategoriserande. Gör ständigt uppror. Vill ha bort slentriantänkande. Speciellt vår åldersdiskriminering. Den är förödande. Att inte ta tillvara erfarenhet och klokskap är så urbota dumt. Att ständigt låsa in folk i olika boxar och vägra att se människan.
Ååh Rigmor, jag ser dig framför mig! Känns som att du beskriver dig själv i ett nötskal. Jag har också trotsiga dagar. Vill se ut som jag själv vill, vill vara ung, helst för evigt.
Men andra dagar går tankarna i andra banor. Om jag försöker inte bara vänja mig utan till och med tycka om att vara precis där jag är, kanske det skulle kännas lite lugnare?
Ett tilltal som jag är ambivalent till är: Så fin du är, ser mycket yngre ut än du är! Såklart blir jag stolt och glad. Vem vill inte se frisk och ung ut! Men huvudet går igång med en annan tanke: och varför är det så mycket finare att se ung ut än gammal? Varför är den bästa komplimangen att få höra att man inte ser ut som den man är?
Måste svara dig: men du ÄR ju den person de beskriver. Det där med ålder är väldigt individuellt. En siffra. Något som man kan bortse ifrån. Eller duka under för. Jag känner mig som 36 för det mesta. Och varför det? Jo, för jag har samma känslor och kroppsuppfattning som då siffran stämde med den jag var. Och ibland ( som efter min canceroperation) känner jag mig närmast döende och vid livets slut. Jag tycker att ålder borde konserveras och läggas på burk och placeras någonstans på ett mörkt ställe. Att vi föds som människor och dör som människor. Jobbar så länge vi vill, älskar hela livet, klär oss som vi vill och har de relationer som vi vill ha. Helt bortsett från ålder.
Eller – så köper man en pensionärsbiljett och ser glad ut. För de kronor man sparat på att vara gammal.