Jag grämer mig fortfarande

Foto på Nordiska museet i Stockholm.

Foto på Nordiska museet i Stockholm, Strindberg.

Det har varit mycket kulturpåfyllningar senaste tiden. Då, i det ögonblicket jag upplever och alla tankarna och känslorna följer med, då kommer jag ihåg det jag alltid brukar säga. Det där med att kultur har med fantasi, känslor, möten och ett skapande samhälle att göra.

Och demokrati! Det får jag aldrig glömma mer. Då och då får jag ett frågebatteri från Göteborgs Universitet som heter Medborgarpanelen. De vill mäta vad människor går omkring och tycker och vet just nu. Senast fick jag en fråga om vad jag anser ska prägla ett samhälle som är demokratiskt. Jag tyckte jag tog fram de allra viktigaste delarna. Men jag glömde en punkt, den som jag själv alltid brukar koppla till ett demokratiskt samhälle. Jag grämer mig fortfarande. Ett demokratiskt samhälle präglas av ett fritt flöde av KULTUR,  kulturupplevelser, skapade och upplevda. Hur kunde jag glömma?

Häromdagen såg jag en av de sista föreställningarna Driving Miles på Göteborgs Stadsteater. Jag är inget jazzfan. Vande mig aldrig. Men nu – efter teaterbesöket i fredags jammar Miles Davis härhemma och jag trivs.
Och med mig följer en av Sven Wolters alla nyansrika fraser om musiken, konsten, människan och döden. Fritt ur minnet sa han så här:

Inte för att jag tror att det finns något på andra sidan, men om det funnes bleve jag gärna en fågel i flock. En fågel med skiftnyckel i handen (Wolters yrke i livet var skrothandlare) som flyger med de andra fåglarna mot en musik som ännu inte finns.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *