Vi hade en lång debatt under vår kongress om lärarlönerna. Någon hade skrivit en motion om att kommunen borde vika särskilda pengar till att höja lärarlönerna. Alla var överens om att lärarna borde tjäna mer. Efter att ha studerat så länge och med ett så ansvarsfullt och viktigt jobb, så är lönerna för låga. Det tyckte alla! Liksom att sjuksköterskor och undersköterskor också tjänar för lite. Men när det kommer till hur vi ska lösa det, är det inte alls så enkelt längre.
För det första så är det inte politiker, utan arbetsmarknadens parter som kommer överens om löner. Det skulle rubba förtroendet mellan parterna rejält, om det var möjligt för politikerna och gå in och styra vissa gruppers löneutveckling. För det andra så handlar det om hur mycket – eller hur lite – pengar kommunerna har att använda till skolan, förskolan och äldreomsorgen. Vi har en regering som valt att sänka våra skatter istället för att skicka mer pengar ut till kommunerna. Det är moderat politik. Om kommunen leds av socialdemokrater, som inte vill något hellre än att det ska finnas mer pengar ute i kommunerna, men måste hantera kommunbudgetar som bygger på moderat regeringspolitik, ja, då uppstår ett dilemma som är svårt, för att inte säga så in i helvete svårt, att förklara på ett pedagogiskt sätt. I kommuninnevånarnas ögon är det s-kommunledningen som missköter sig. De tänker inte på, att det måste finnas förutsättningar som bygger på samma politiska värderingar från regering till kommun. Med moderat regering får en s-ledd kommunledning försöka ”trolla med knäna”.
